Den var en nervös lördag. Josefin åkte in på morgonen och på kvällskvisten tittade han ut.
Det känns hemskt att vara så långt från varandra. Det är 45 mil så det är inte bara att köra upp över dagen. Det kändes som att gå igenom sin egen förlossning den lördagen. Det är så oroligt att bara gå hemma och vänta, och tänka... hur ont har hon, mår barnet bra mm.
Men en kille på 3,5 kg och 52 cm och jag har skypat med honom. Han skriker liiite på iiiiiii. Det är inget riktigt skrik ännu. Massor med svart hår och lik sin storasyster.
Pratade med storasyster som hjälper till att sätta in nappen. Hon berättade att han ska heta Milo. Sen var det inte mer med detta. Nu är det viktigaste att Tomte ska komma och hälsa på. Sen ska hon komma ner och leka med mig och då får Milo också följa med. Min prinsessa, hon är så go och känslosam.
Några timmar gammal och ligger på pappas bröst
Några minuter gammal och ligger på mammas mage och tar tag i pappas finger
Sover tryggt i den nya världen
Kommit hem till Storasyster som får mata honom.
Så mysigt!
Sover gott med systers gosedjur
Stolt mamma
Nu är Milo 3 dagar, äter och sover som bebisar gör.
Jag är en jättestolt mormor och så glad att allt har gått bra.
Det roliga är att Milo är född den 13 december och jag är född 13 april.
Estelle är född 7 mars och Ronnie 7 november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar